Sitter och funderar på gammalt.. Då man fortfarande bodde hemma. Hur kunde livet vara så lätt då? Man fick allting serverat, sängkläderna bytta, maten på bordet, huset städat.. Men ändå hade man en massa "problem" hela tiden. Nu bor man borta hemifrån och har gjort det redan över 4 år, och mindre "problem" har man nu.
Det finns vissa typer som även många år efter att dom flyttat hemifrån ännu får allt serverat, men det anser nog inte jag som någo positivt. När ska då den människan lära sej att stå på egna ben? Nå aldrig!
Klart föräldrarna skall ställa upp för en då manbehöver det, men att var och varannan dag hänga på som en svans slutar ju bara dåligt, eller??
Jag fr den hjälp jag behöver då det verkligen behövs, och då det blir kris. Och det känns skönt att veta att man alltid får den hjälpen, men jag är glad att ingendera av mina föräldrar är sådär överbeskyddande och såna som alltid gör allting åt en.. Sådana saker skapar den man är.
Lite tankar än en gång, nu film och gonatt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar