På äventyr med sonen!

Var till Karis igår och hälsade på Sandra &Co, jätte kiva härlig dag med bästa kompisen och små nisse-nassarna!
Men hemvägen var mindre kul, hade tänkt starta tillbaka runt 18-tiden, men en fakta stund senare med Jenny märkte jag att Oho, klockan är närmare 20 redan??
Då våran långa pratstund (som inte kändes så lång) var över hade akkun tagit kaputt i bilen för jag hade glömt lamporna på, och vi hamna dra igång den (eller Sandra och Mikke gjorde det)!
Hej annars, hålls den igång nu sen då? undrade jag, och Mikke svarade glatt
Jo bara du inte får käringstopp så!
...........Nice, så nu har jag den stressen på mej också, får typ aldrig käringstopp mera, men vore ju ganska typiskt att få de just NU! Navigatorn stärvade och det tog år och dagar för den att räkna ut hemvägen! När den äntligen hade gjort det och jag kom ut på 100 vägen började det ösregna, åska, blåsa och det var kolsvart ute! Vindrutetorkaren drog inte rutan ren ordentligt och jag kände hur allt mer och mer stressad jag blev!
Det var första gången jag körde ensam med Oliwer, en längre väg, i mörker och dåligt väder. Har aldrig före graviditeten varit rädd för att köra hastigheten som rekommenderas, men nu var jag det! Eller jag var mega stressad.. Mega djupa vattenpölar skrämde opp mej med att riva bilen hit och dit och bilar kom imot och strittade ännu mera skit på rutan, det bländade, jag såg inget och vädret var hemskt.. HEMSKT!!
Så barn förändrar mycket på en som person, ja! Satt bara och tänkte hela tiden på Jag får inte köra ut, Jag får inte köra ut!
Men välbehållna kom vi hem med nisse-nassen efter all stress och bajs-väder! Idag har man ont i nacken, säkert för jag spände mej hela vägen från Karis!...