Trött på skiten..

Börjar bli trött på att måsta tas med en människa som inte bryr sej något om nånting och inte tar det minsta ansvar.
Hur kan det vara så ointressant och oviktigt att umgås med sin son? Eller ja kanske det inte egentligen är det, men varför ska man då visa upp en sådan sida mot mej? Är det tufft på någo vis??
Jag har försökt mitt allt, gett förslag på förslag, men ingenting duger! Beslut angående min vardag görs bakom min rygg för det är för tungt att lyfta upp telefonen och ringa och diskutera. För att inte nämna att ses.. Det går ju inte alls..

Varför förändras folk såhär ohumant då det gäller att gå vidare i livet och börja ta ansvar själv? Varför går det inte att anstränga sej och vara ens lite vänlig mot den andra, dom korta stunderna det skulle behövas?